IRL, sömn och öl

22:32 < Gishten> frågan är ju om man verkligen är irl om man sovre?
Jag tror att han menar sover, men det är petitesser och beside the point. 
Ni förstår vad han menar iallafall.

Till att börja med borde vi etablera vad jag och herr Gishten (och en hel del andra som är med på hela grejen) menar när vi säger att vi är IRL.
Man är IRL när man inte sitter vid datorn, när man gör något typiskt analogt som inte kräver datorer eller maskiner utan manuell handkraft, man är IRL när man umgås och exempelvis fikar med sina vänner. Man kan vara icke-IRL tillsammans med sina vänner också, kom ihåg det.

Det finns en del som väger både för och mot ja och nej i just den här frågan insåg jag, efter lite snabb eftertanke, påverkad av de tre öl jag drack förut tillsammans med Robin och Johanna.
Å ena sidan så sitter man inte vid dator eller TV-spel eller ens vid TV:n om allt ska gå rätt till. Du är inkapabel att koncentrera dig på den åtminstone. Å andra sidan så är du inte riktigt vid medvetande heller, inte på det planet att man faktiskt är IRL. Kemikalier i hjärnan, som jag förstått det, blandas och bildar dina drömmar där du faller, flyger, ligger, slåss, halkar eller spelar golf.
Det är väl inte speciellt mycket verklighet som vi känner till den i det, eller?

Detta i sin tur kontras genom låt säga, de där tupplursdrömmarna jag brukar ha ibland när jag väl tar mig en liten lur. Ni vet, när man säger att man sover med ena ögat öppet. Sova fast ändå-inte-riktigt. Där dröms det ibland om att jag glider runt på Järntorget i Örebro och helt sonika halkar jag åt sidan, min kropp vänds 90° åt valfritt håll och precis när jag egentligen ska dra huvudet i marken så kommer studsen IRL istället och man vaknar med ett sjujäkla ryck.
Det här kan bli lite smått awkward ifall ni läsarna inte varit med om det, så jag hoppas lite att ni har det.

Jag känner lite grann att jag inte kan avgöra det här på egen hand.
Min fråga till er: Är man verkligen IRL när man sover?

Kvällen har spenderats i Midsommarkransen med den bästa Johanna och den bästa Robin jag känner. Fy fan vad det alltid är trevligt med dem. Varsina två öl (tre för mig) och trevligt sällskap samt allmänt trevligt prat. I miss this.

Samtidigt längtar jag hem ibland. Men jag vet inte riktigt vad jag längtar hem till.
Det är lite som att man fallit bakom precis allihop med vad man ska ha åstadkommit såhär dags.

Nä, nu blir det nytt försök att sova. Godnatt.

- Choke out!