Och det var ingen speciellt angenäm upplevelse att bli påmind om det.
Frågan är om det som jag fick höra var sant.
Har du någonsin haft känslan av att de som du behöver som mest, egentligen inte behöver eller åtminstone inte verkar behöva dig ett endaste dugg?
Att de inte ens skulle bry sig om något skulle hända med dig?
Det där sista var nog att ta i.
Men som jag beskrivit på andra ställen så har det förr varit lockande att bokstavligt talat att göra något drastiskt bara för att se hur det egentligen ligger till.
Av någon anledning har jag alltid funnit höjder fascinerande.
Den nonchalans jag fick beskriven för mig igår gör mig på riktigt illamående. Fysiskt jävla illamående. Jag trodde inte sånt hände på riktigt. Om det stämmer så fy fan för dig.
Jag minns inte om jag nämnt det här i tidigare inlägg och för närvarande orkar jag inte ens kolla men jag borde förmodligen döpa om den här bloggen från ch0kehold till typ ch0keholdwhinar eller något i den stilen. Det är verkligen det enda jag gör här, och skriver halvtaffliga recensioner i någon sorts försök på bekräftelse genom att visa vilken humor jag är kapabel till när jag inte har något bättre för mig. </whine>
Jag har äntligen lyckats kolla på hela (nästan åtminstone) Matrixtrilogin nu. Slumrade till under andra filmen ett par gånger och det är därför jag nu sitter här och ventilerar ut till det stora digitala globala i hopp om att någon gives a shit alls.
I vilket fall är den andra filmen något så grymt tråkig överlag. Fightscen, fightscen, fightscen, Neo och Trinity hånglar och/eller ligger, sen är det mer fighting. Rinse and repeat.
Tredje filmen har jag inte tittat på tidigare då jag inte sett hela tvåan, men nu sket jag ärligt talat i det. Det blir inget inköp av dem i vilket fall som helst. Verkligen inte.
Glad nyhet imorse! Fick samtal av herr Tobbe som berättade om vem det är som följer med till Roger Waters: The Wall på torsdag istället för den som tidigare skulle med!
Det är ingen annan än allas vår Pook!
Jag hittade ingen bild på oss två tillsammans när jag kikade lite snabbt,
men jag lovar att vi känner varandra på riktigt!
Mitt och Alex musikprojekt börjar förhoppningsvis ta lite fart tror jag nog. Det känns som att det kan bli en bra grej, när vi båda får tummen ur och/eller får ett slag av Serendipity.
Vi är förbi deadline med lite grann, men fördröjningen kommer förhoppningsvis vara värt besväret. Vad vi har deadline till är en hemlis för de som inte redan vet om det. Hah!
Oh, jag glömde nästan!
Häromkvällen var även den positivt överraskande kan man minst sagt säga.
Det sista riktigt överraskande (för stackars osäkra mig) var när folk började säga att de följer min blogg och grejer. Andra säger att jag skriver bra och är jätteduktig.
Det är som inte speciellt jätteofta det händer.
Schemat är just nu som följande:
Måndag: Jobba med musikprojektet som fan. Kanske äta något.
Tisdag: Jobba, äta, sova.
Onsdag: Jobba, äta, gå på bio med Li och se Sucker Punch. Inga förhoppningar eller förväntningar.
Torsdag: Jobba, äta, gå på Roger Waters: The Wall med Tobbe, Pook och Michel.
Fredag: Jobba, äta, åka hem till Örebro med Tobbe och Pook. Och Michel.
Lördag: Gå på bolaget och sedan till födelsedagsfest hos Oskar för att konsumera den bolagsinhandlade maltdryck jag ämnar införskaffa samma förmiddag.
Söndag: Bakis of doom, åka hem till Stockholm och känna mig menlös.
Se, lite bitterhet var det allt kvar i mig!
Men jag försöker tänka så mycket jag kan på de bra sakerna på det här schemat.
Och jag nästan vet att det kommer hjälpa en hel del. Så länge jag slipper prata om det.
- Choke out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar