Mja nja. Riktigt så illa är det inte. Det är mer i brist på annan titel.
Snarare är det ett himla tag sedan jag skrev i bloggen här. Jag tyckte det skulle vara dags att snabbt recensera somliga evenemang jag besökt sedan sist.
5/5 - Roger Waters: The Wall
Det är inte så mycket att säga om den här föreställningen egentligen.
Eller vem driver jag med egentligen. Hela föreställningen var något av det bästa jag någonsin sett showmässigt. Jag vill, eller snarare kan inte påstå att jag är ett större fan av Pink Floyd och deras musik och har heller aldrig varit. Men det här var något jag var tvungen att se. Det må ha kostat tusen spänn men det var värt vartenda öre av det. Att skriva en hel skiva, sedan göra det till en film för att därefter adaptera filmen till en liveshow, det ska herr Roger Waters ha stora creds för och det kan inte en jävel i hela världen ta ifrån honom.
Alla projektioner på Väggen var häpnadsväckande från den ena sekunden till den andra och slutade aldrig att hänföra och tekniskt var hela showen och uppsättningen näst intill felfri.
Jag fick en klump i halsen under Bring The Boys Back Home där det spelades upp projektioner på soldater som kommer hem till sina barn som i sin tur blir holy-crap-glada. Jag har sällan varit så hes som efter Comfortably Numb (video nedan) och jag är sjukt glad att de behöll animationen till The Trial. Det fick mig att tänka lite på filmen.
Eller snarare, hur i helvete pitchar man den idén till ett bolag egentligen? You don't.
Roger Waters betalade hela filmen ur egen ficka. För att han kunde.
Kort och gott, en spektakulär show.
Den får bloggens första femma.
It's full of win!
14/6 - Linkin Park
Jag tror jag hade lite för höga förväntningar på den här konserten. Jag tänkte inte på att det här gänget hållt på med samma låtar och samma grej i upp mot 11-12 år liksom.
Ändå kunde jag inte låta bli att bli besviken. Jag är inte världens höjdare på namn vad gäller Linkin Park, men alla känner till gitarristen som alltid har hörselkåpor eller lurar på sig, right?
Skittråkig kille. Står på en sida av scenen, spelar sin grej, går lugnt någon annanstans (typ som upp på en platå) och gör samma sak igen. Showa lite, för fan.
Also, var är pyrotekniken? Allt som fanns nu var en skärm i bakgrunden som visade upp massa saker från (förmodligen) Chester Benningtons huvud. Det såg så ut åtminstone.
Fem låtar från A Thousand Suns spelades upp, resten var äldre än så. En och en halv timme med nostalgi, eller en timme effektivt om man räknar bort de från A Thousand Suns.
Jag kan som sagt inte undgå att bli lite besviken på hela spelningen dock. Det känns som att de kan göra bättre ifrån sig om man har 11-12 år på nacken.
Sorry guys, this is all I can muster.
17-18/6 - Metaltown 2011
Vi kan börja med lite bakgrund. Metaltown är en festival i Göteborg jag har besökt årligen sedan den gick av stapeln första gången 2004. Med andra ord är detta det åttonde året jag besöker festivalen och i år var det nog mer för traditionens skull än själva banden som lockade.
Det börjar inte bra alls. Metaltown har uppmanat via Facebook att för att slippa kö så rekommenderas man hämta ut sina armband på Shock, mitt på stan i Göteborg.
Vi följde kön längre och längre bort från Shock och ungefär halvvägs hittade Carlos och Camilla oss, varpå vi började köa tillsammans. Två och en halv timme senare var vi framme vid Shock och kunde äntligen få ut våra armband. Festivalområdet har i år flyttat till Göteborg Galopp som är beläget cirka två mil utanför centrala Göteborg. När vi kom fram, though? Ingen kö. Alls.
Jag vet för närvarande inte var jag ska börja med klagandet.
Minus:
- Området är inte asfalt och betong längre = lera överallt
- Området är sjukt långt bort och enda vettiga sättet att ta sig dit är om man köper festivalens busspass och åker in till stan den vägen, eller får 20% rabatt hos särskilda taxibolag. Eller går två mil.
- Området var verkligen inte optimalt alls vad gäller utrymningsvägar. Enda sättet att ta sig från scenområdet är via en 25 meter bred lucka, men först ska man ta sig förbi 25000 pers som står i vägen och tittar på bandet som spelar på scenen precis bredvid.
- Sittplatser för ~100 pers som inte kommer in på ölområdena, som i sin tur är blockerade av de som står vid scenen och tittar på band.
- Entrén kunde inte användas som utgång någon av dagarna när banden hade slutat spela. För det är ju så mycket folk som ska in igen då liksom.
- Dåligt ljud från stora scenerna om man inte stod och trängdes mitt i havet.
- Schysst lineup med band.
- Armbandet var rätt snyggt.
- Göteborg.
Det är trots allt Göteborg. Sveriges riktiga huvudstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar