Holy hell hand-grenade

Jag vet, jag vet. Jag borde sova vid den här tiden, speciellt eftersom jag börjar jobbet om ungefär sju timmar. Jag har sovit ett par timmar i alla fall, därefter vaknade jag och var så arg att jag inte visste var jag skulle ta vägen eller vad jag skulle skylla det på överhuvudtaget.

Det skulle kunna vara min egen dygnsrytm, att jag inte gjort så mycket för att fixa till den. Jag somnar vid ett-två på eftermiddagen och sover till kvällningen, vaken hela natten och sedan repeteras processen om och om igen.
Det skulle kunna vara att Sonisphere som jag ska jobba på inte verkar ha läst ansökan alls som jag skickade in. 
2007, vanlig funktionär på Hultsfred. 
2008, gruppansvarig entrégruppen, Hultsfred. 
2009, jourhavande gruppansvarig och assisterande huvudfunktionär för entrégruppen, Hultsfred och Sonisphere (som det året arrangerades i Hultsfred). 
2010, Sonisphere i Stockholm, funktionärsincheckningen. 
2011, Sonisphere i Stockholm, ackrediteringen.

...Vänta lite här nu. Det känns som att jag är kapabel till mer än vad de har satt mig på att göra.
Som lojalt återkommande funktionär dessutom har jag tagit för vana att åtminstone få se lite av festivalen. Nej då. Jag kommer jobba 11-23. Det innebär att jag effektivt kommer gå på skift innan första bandet går på scenen, och jag kommer gå av skift efter att sista bandet gått av scenen. Jag menar... va? Läses ansökningarna alls eller är man åter bara ett namn på en lista över folk som sökt?
Det skulle åter kunna vara mitt självdisciplin som jag inte vill gå vidare in på just nu.
Det skulle dessutom kunna vara att jag känner mig trampad på, återigen, av en jag släppt närmre inpå än andra. Det här är den som jag, när jag skrev i Likströmdagboken för ett par dagar sen, nämnde som var den jag nyligen träffat som jag hoppades på något seriöst med. 
Nu är jag inte riktigt lika säker på att det är besvarat. 
Ända sedan hon åkte härifrån har det varit så och det har inte direkt blivit bättre. 

När jag var i Örebro och hälsade på senast så var vi hos Pook en sväng. Drack lite, pratade lite, skrattade lite, hade lite trevligt sådär.
Jag blev dessutom spådd i Tarot. Twice. Först av Pico medan Pook var ute med hundarna, därefter av Pook. Vad jag fortfarande inte riktigt kunnat släppa är att de båda två sa liknande saker om mig. Åtminstone på en punkt, om inte två, men det kommer vi till sen. Den punkten var att jag har sjukt mycket ilska inom mig som jag byggt upp över en enorm tid.
Vad de dessutom nämnde var att jag har en sorts emotionell barriär runt mig som jag satt upp, inte för att jag är rädd för att bli sårad utan för att jag är vis och vet vilka jag kan släppa in och inte. Tydligen ska jag vara bra på att välja vilka jag släpper in.
Well, uppenbarligen inte, jag blir ju fucking trampad på ändå.

Like so.

Fast, något positivt ska väl komma av det här. 
Jag ska ju trots allt på festival och se band. Oh, wait.

- Choke out

Redigering 04:54 
Jag tar i för mycket ibland, i överkant och hela den baletten. 
Jag antar och utgår därefter från det jag antagit.
Ibland öppnar jag dessutom munnen för tidigt. Vi får se vart det leder någonstans.