Det har varit alldeles för lite skriverier här på senaste. Igen. Jag måste sluta med att öppna med den ursäkten, beklagelsen, vad ni nu vill kalla det. Hur som helst så har det uppmärksammats från flera håll att jag borde göra något åt det, och vad gör man en någorlunda sömnlös natt om inte tillfredsställer sin kära publik?
Den där senaste meningen ser säkert jätteknepigt uppbyggd ut, men för närvarande finner jag det verkligen inte i mig att skriva om den till något dugligt.
Kära vänner och ni andra, det har helt enkelt inte funnits speciellt jättemycket jag har upplevt som har varit riktigt värt att haka upp sig på. Visst, folk i min närhet har, som jag upplevt det, förändrats till det (för mig) sämre och visat sig inte alls vara de man lärt känna den senaste tiden. De man trodde att de var. Jag nämner inga namn av numera erfarenhet (fick en redig utskällning en gång) men de som vet, de vet.
Samtidigt har jag haft lite saker för mig. Fokusera på arbete, hur man nu gör det, samt varit ganska mycket från datorn och hemmet, really. Vid ganska få tillfällen har jag satt mig ner hemma och verkligen ägnat mig åt den nobla konst att göra så lite som möjligt.
Däremot på senare har jag börjat spela Okami igen.
Spela det. Håll bara tyst och spela det.
Och jag tänkte egentligen att det här skulle bli ett längre inlägg med mer uppdateringar om vad det är jag har haft för mig men jag har verkligen ingenting på hjärtat.
Uppkommande planer innefattar en tidig fika imorgon innan det är dags att dra till jobbet, det är lite därför såklart som jag inte kan sova. Do the math. Jobbar till söndag och sen är jag ledig fyra dagar, två av vilka jag ska befinna mig i Göteborg hos besta hesten. Och dricka öl.
Även på tisdag ska jag dricka öl, men det är ingenting nytt. Det är numera standard. Jag gillar tisdagar.
Oh, just ja! Jag har lyckats vara funktionär på Sonisphere sedan jag uppdaterade sist. Tror jag iallafall? Eller så uppdaterade jag innan eller direkt efter dess. Jag kollade. Jag har inte uppdaterat sedan jag faktiskt kom dit.
Istället för att vara på ackrediteringen så hamnade jag på catering istället, bara för att jag kom för tidigt. Och sträckte upp handen när de behövde frivilliga. Så där hamnade jag istället, fast det var inte fy skam ändå. Jag slet och slet och slet som ett djur med vad de än kastade på mig, oavsett om det var catering eller inte, jag blev kontaktperson för min grupp och yeah. Jag blev rekommenderad att söka anställning på framtida gig, direkt under Live Nation istället för att vara gratisfunktionär. Fyra pers rekommenderade mig att snacka med chefen. Fyra. Det värmde rätt bra att de faktiskt såg framfötterna jag visade, äntligen. And life was good.
Or well, a little better.
Jag hoppas jag kommer kunna somna åtminstone en stund inatt.
Verkligen försmäktar i denna tropiska värme och det är sådär illa att med filt är det för varmt och utan filt är det för kallt.
Anno 2003. Eller 2004. Förmodligen 2004.
Jag gör högst eventuellt ett nytt försök lite senare eller imorgon eller whatever att uppdatera er lite bättre på vad som försiggår i det där IRL som det kallas.
- Choke out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar