Jag kände mig hur trött som helst, drog igång den speedrun jag för närvarande slötittar igenom, dåsade till och vaknade sen en timme senare. Damn it, jag har inte sovit ut ordentligt på tio dagar.
Det får vara bra med det här nu. Fast eh, imorgon kommer inte vara så speciellt händelserik i vilket fall, så jag får faktiskt vara vaken sent på en torsdag ändå.
The perks of treskift; ledig härs och tvärs, och långhelg(er) när de väl inträffar. Det är aldrig något givet att man har långledigt, mig till vetes, men när det väl händer så är det förbaskat awesome.
Detta gör då såklart att i och med att jag är ledig fram tills söndag så får jag vara vaken sent ikväll. Svårare än så är det inte. Det är så vuxen jag är.
Inte riktigt såhär vuxen än, men nästan.
Så, vad gör man när man inte kan sova och har hela världen framför sig i laptopen som står ungefär en arms längd ifrån sängen? Man tar så klart fram sin laptop och gnäller i bloggen över att man bara sov en timme ungefär, för att andra ska få reda ens egna inre tankar och skatta sig själva lyckliga lite grann när de inser att de inte har det här problemet.
Eller så driver jag bara med er och säger vad jag egentligen gör. Jag kom att tänka på en gammal oldie but goldie som Risti visade mig för flera år sedan, i skolan. Så jag sökte upp det och det fanns kvar. Ibland önskar jag att jag fortfarande var pigg nog i kroppen för att orka med sånt här.
"This is war metal made for vendettas."
Fast, jag kan inte förneka att det sitter kvar lite energi åtminstone. Adrenalinet flödar fortfarande till de låtar man bara hör vilken ordentlig mosh pit det skulle vara om man såg den live. Jag var lagom körd efter Metaltown 2010 och Sonic Syndicate.
Och det var inte ens med flit, det var bara på skoj.
Det som hände var att jag och Micke stod lite på sidan av där man inte behövde trängas så mycket. Tio minuter senare trängdes vi of course. Jag är inte speciellt insatt i den här gruppen alls, så jag kan inte direkt säga under vilken låt det var det hände, men det hände iallafall. De spelade hårt som fan själv under ett visst parti, sen var det nåt lugnt parti emellan som var precis så långt att följande hann hända. Jag tittade runt mig för att checka situationen överallt, fick av någon anledning ögonkontakt med nån grabb på 18 bast, som sa något i stil med att det bara är de längre fram som moshar och ingen här bak vid oss. Jag skrek, på skämt, "FIXA!"
Han fixade.
And it was good.
Men för att återgå; vad gör man när man inte kan somna om riktigt?
I och med treskiftstjänsten så tänkte jag att jag vill ha något att göra på natten, right. Kan inte sitta och sova hur som helst, det funkar ju inte. Stolarna på jobbet är inte bekväma nog för sånt. Dessutom är det för kallt.
Så jag gick igenom min lista på serier jag en gång börjat kolla på men som jag slutade titta på av okänd anledning. Till exempel Heroes. Jag började kolla när halva första säsongen hade gått, ungefär. Jag blev beroende direkt, ta mig fan. Men andra säsongen var bara sämst i hela världen, så jag sket i den efter fyra avsnitt, cirka. Sedan började jag med tredje säsongen när den kom igång, därefter kom den där förbannade strejken som alla som någonsin följt en amerikansk serie eller håller sig någorlunda à jour känner till.
Där fick det vara nog.
Bestämde mig tvärt för att sluta titta och bara plöja igenom hela serien när den är klar.
Fjärde säsongen är avslutad och klar och allting, och på väg till mig. Sen är det bara att plöja igenom när man inte har något bättre för sig.
När man inte sitter och grubblar som en 16-åring.
Jag tror på framtiden däremot. Det känns som att jag kan göra det.
Saker och ting kommer att bli bättre än de varit. Allt löser sig i slutändan, man måste bara ta sig igenom en hel jävla del innan man kommer dit. Det får vara slut på skitsaker nu en tid framöver.
Nu ska jag försöka sova igen, se hur det går. Vi hörs imorgon, internet.
Choke out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar