Det är ett alltför ofta förbisett faktum att man kan ha jävligt roligt ifall man vänder det rätt, äter lite då och då och får i sig precis rätt mängd socker och kommer till jobbet dagen därpå. Man bara går omkring och ler det största praktarselleendet som finns i hela världen.
Jag tror, i ärlighetens namn, att det är under dessa omständigheter någon hittade på troll face.
Men(!), runt halv fyra igår morse kände jag att jag började bli lite smådåsig. Icke, på min ära! Ställde mig i duschen, gjorde mig iordning, och började traska iväg mot Högdalen för att hoppa på 04.17-bussen där. Om jag ska sova någonting alls inatt, tänker jag göra det i stolen på jobbet så att jag iallafall är där när jag ska börja, right? Right. Bussen var tre minuter sen, men det är ingen viktig detalj. Jag bara fyller ut. Men när jag väl kom dit var det så jävla trevligt att prata med nattpassarna man skulle byta av sådär på morgonen (som inte verkade ha något speciellt emot det, kan tilläggas) så det blev ingen powernap i stolen för mig, inte. Klockan några-minuter-över-sju anländer Thomas, min nya teamleader, kom och lånade mig för ett samtal om gårdagen.
Gårdagen var en miss av mig helt klart, ingenting jag kan skylla ifrån mig på om man bortser från larmen på min telefon som inte gick av liksom. Vi var tvungna att definiera min frånvaro igår.
Och jag kände inte riktigt att jag kunde berätta exakt vad mina hjärnspöken gick ut på för honom. Det gick inte. Och jag behövde inte. Men vi var fortfarande tvungna att definiera frånvaron.
Olovlig frånvaro. Skriftlig varning. En tabbe till under en månads prövotid och jag ryker direkt.
Don't you just hate it when this happens?
Resten av dagen gick dock rätt bra. Lite läsmaterial, sjukt trevliga och pratglada kollegor (stundvis) och well... Jag trivs. Riktigt jävla bra, om inte annat. Dagen hade varit oslagbar om det inte varit för min tabbe dagen innan och varningen jag fick av det. Nåväl! Böla över spilld mjölk och allt vad det heter, ni vet. Det är lite småkrångel med mina accesser än så länge, men det ordnar sig så småningom hoppas jag. Smärtfritt åtminstone något så när.
Efter jobbet så skulle jag såklart hem och tvärdäcka, måste trots allt fixa till dygnsrytmen, right?
Wrong. Jag åkte till Robin och Johanna istället. En öl från kylen och bänka sig i soffan och se på när Johanna lirade Majin and the Forsaken Kingdom, nyinhandlat till X360. Jag minns inte riktigt vad exakt själva plotten är och trots att jag länkat till Wikipediasidan så finner jag inte ork till att läsa på om plotten. Men det verkar vara ett sjukt kul lir iallafall. Testade på ett par pusselelement och måste säga att jag tror det kan bli ett riktigt kul tidsfördriv om man sätter sig in i det. Hur ofta springer man runt med en sjukt söt, efterbliven varelse täckt med gräs och löser pussel?
"This is my buddy. It's okay, he's cool."
Efteråt åt vi lite nachotallrik på lokala puben, och Johanna ska ta med mig på shoppingrunda när jag får min fetinglön? I don't get this "shopping" thing. Aldrig gjort sånt, riktigt. Men jag avviker. Nachotallrik och två öl till, sen känner jag att det är tillräckligt. Jag vill eh, komma upp imorgon bitti, ehehe. Så vi gjorde det logiska valet och gick till Konsum (wait, what?). Jag tänkte att jag behövde mer cigaretter och dessutom tänkte jag att det vore ju inte så jävla dumt med köttbullnudlar ikväll alltså. Anyone? No?
På vägen hem råkade jag ut för den näst jobbigaste sociala situationen som finns. Lite bakgrund som kan behövas är att det är ganska exakt en cigarett långt att gå från tunnelbanan och fram till min port. Så jag tände, right. Börjar gå. Upp bredvid mig springer en tjej och petar på min arm och säger något indistinkt, så jag gör som vilken 24-åring som helst; tar bort ena luren från örat och utbrister, måttligt intresserat: "Va?"
Of course ville hon ha en cigg, right. Här kommer det socialt jobbiga. Hon fick en cigg, sa tack, sen börjar vi gå åt samma jävla håll. Och inte nog med det, heller. Det visar sig sen att vi ska in i samma port, damn it!
Det var ungefär samma nivå av awkward som nivån av hur mycket den här killen hatar sina fans.
Nåväl. Hemma, safe and sound. Somnade runt kvart över tio, tio alarm ställda för att baske mig inte försova mig. Sen vaknade jag halv fyra av mig själv och började blogga istället i brist på annat. Shit yeah! Dags för ännu en dag på jobbet!
Eller något.
Choke out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar